Uppsala Talangdagar... Jag var nära på att inte ens åka.

Christian Zetterberg heter jag och är filmskapare med fokus på barn och ungas berättelser. 
Jag hade äran att åka med till Uppsala Talangdagar 2022 den 27-30 oktober. En fantastisk mötesplats för filmskapare att utvecklas och nätverka, men jag var nära på att inte åka dit alls...

Att livnära mig helt på att jobba inom film har alltid varit mitt självklara mål. Men ju närmare det målet blivit sanning, ju mer avtrubbad har jag blivit. Det är allt för ofta som jag börjat stanna upp och tänka: 
"Vad fasiken håller jag på med, är detta verkligen värt allt slit?"  
Prestationsångest, nej-svar från olika stödenheter eller teknik som bara strular. Då känns det inte lika glamoröst och inspirationen är som bortblåst.  

Den senaste tiden har kantats mycket av just en sådan period, där inget känns roligt. Då blir det inte bättre när man ska stiga upp 05:00, gå ner till stationen i ösregn och sätta sig på ett försenat SJ tåg och korsa halva Sverige. 
Jag var sist med att kliva på tåget och fortsatte tänka negativt hela vägen fram till Skövde där jag insåg att de är försent att vända. Jag är redan påväg och fick göra det bästa av situationen. 

Detta var första gången jag besökt Uppsala, både till stad och festival, och jag blev överraskad. Först och främst hur livlig staden var, där studentlivet fyller gatorna in till sent på nätterna trots vardag. Sen att festivalen var mysig, liten och hemtrevlig jämfört med många andra filmfestivaler som också har fokus på just filmindustri-gäster.
 
När jag mötte upp de andra deltagarna i talangprogrammet försvann mina negativa tankar snabbt. Det blev nya bekantskaper som, redan under kvällen, gav mig en känsla av att vi hade varit vänner länge. 
Följande dagar blev intensiva med seminarier, filmpass och mingel. Vi fick möjlighet att ställa frågor till konsulenter från olika stödenheter och speeddejta producenter. Jag fastnade också särskilt för programpunkten om emotionellt hållbara filmprocesser. Ett seminarium om hur vi kan jobba mer fysiskt och psykiskt hållbart under en filminspelning. 

När jag åkte tillbaka hem var jag åter sist ombord på tåget. Men denna gång för att jag hade ett vemod över att behöva åka hem. Helgen hade visat sig vara mycket roligare än tänkt och berikat mig med nya vänner, energi och inspiration. Det var tur att jag åkte och otroligt tacksam för att blivit utvald.  

Nu har jag skickat några uppföljande mail till nya kontakter så får man se vart det leder. 
En sak är dock säker.
Jag kommer tillbaka nästa år.

/ Christian Zetterberg