Borttagna stolar för att skapa avstånd mellan biobesökarna i salongen. Foto: Matilda Wikingson

En injektion av filmisk samhörighet

Inlagt av: Truls Svenningsson 26 Jul 2021

Jag tror många kan känna igen sig i att livet som filmskapare pendlar mellan 0-100 vad gäller sociala sammanhang. Under produktion och inspelning fylls arbetet med möten, interaktioner och samarbeten. Detta pågår ett tag tills plötsligt, det är dags för en ny fas, och din tillvaro kokas ner till dig själv, enväldigt ensam med manus och ansökningar. Det kan under denna fas behövas en injektion av energi, inspiration och nya kontakter. Uppsala Talangdagar var just en sån injektion och i dessa tider, en välbehövlig sådan. Trots striktare restriktioner i Uppsala i början av samma vecka lyckades eldsjälarna på festivalen erbjuda en fysisk tillställning för filmälskare och filmskapare. De som hävdar att det är en associal aktivitet att gå på bio har i mina ögon nog aldrig motbevisats så starkt. I relation till dessa tider kändes det väldigt socialt att dela filmupplevelser med människor i samma rum. Sen ska väl inte påstås att umgänget i salongerna var tajt, och det såklart med rätta. På alla sidor om din egen stol lyste bortskruvade stolar med sin frånvaro. Men det gjorde inget, för framför dig lyste filmer med sin närvaro och med det: hopp om fysiska festivalers framtid i coronamörkret.

Även om vissa av talangdagarnas aktiviteter tyvärr ströks i sista sekund, hade vi ständigt saker att göra. Det blev mer filmtittande än planerat och vi såg och diskuterade många olika kortfilmsblock - svenska såväl som internationella. Detta bidrog starkt till att vi kom varandra närmare som filmskapare när olika smaker, tycken och uppskattningar stöttes och blöttes på ett trevligt sätt. En höjdpunkt enligt mig under dagarna var en frågestund med Filminstitutets kortfilmskonsulent Ami Ekström och SVTs kortfilmskonsulent Helena Ingelsten. Då erbjöds chansen att få svar på allt det där som spekulationsbyrån vanligtvis står för gällande filmansökningar. En annan höjdpunkt var möjligheten att ta del av de andra deltagarnas filmer och höra deras tankar och bakgrund till dessa. Förutom detta bjöds det på föreläsningar, en kortfilmspitch och en frågestund med festivalprogrammerare. Alltså de som väljer ut (och väljer bort) våra filmer vi skickar in till festivaler. Det var intressant att få deras sida av myntet och en insyn i hur de tänker när en film väljs ut bland tusen. 

Ja, min vistelse i Uppsala var verkligen den injektion av filmisk samhörighet jag behövde just nu. Undra hur många ensamvargar som för tillfället residerar i lyor runt om i landet och väntar på chansen att komma ut och sätta tänderna i kameran igen? Håll ut och knyt kontakter på de sätt och möjligheter som ges.

Stort tack till Uppsala kortfilmsfestival och FilmCloud som möjliggjorde dessa dagar för oss.

/Truls Svenningsson
 

Medlemsbloggen

Nicholas met business and fellow filmmakers in first digital Tempo MeetUp

av: Nicholas Sosin den 22 mar 2021
The opportunity to join the Tempo Documentary Festival 2021 was really valuable! Because of...

En injektion av filmisk samhörighet

av: Truls Svenningsson den 11 nov 2020
Jag tror många kan känna igen sig i att livet som filmskapare pendlar mellan 0-100 vad gäller...

Vid liv och LIVE på Uppsala talangdagar 2020!!

av: Gäst den 6 nov 2020
Vi välkomnades varmt till kortfilmsfestivalen med varsin flaska handsprit och det senast...

Dagbok från pitchtävlingen på Uppsala filmfestival i oktober 2020

av: Erik Sundblad den 27 okt 2020
22 oktober - Göteborg -> Uppsala  Jag repar min pitch högt för mig själv i duschen, jag har...

Hoppfull & inspirerad efter Talangdagar

av: Malin Englund den 25 nov 2019
I slutet på oktober fick jag, tillsammans med tretton andra filmskapare från hela landet, möjlighet...

En pitchtävling som inte känns som en tävling

av: Johan Bodell den 30 okt 2019
När jag förra året var en av deltagarna på talangdagarna under Uppsala kortfilmsfestival var en...