Sju Lärdomar från pitching sessionerna på Nordisk Panorama

Inlagt av: hampusnordenson 29 Mar 2024

Nordisk Panorama är den största och mest prestigefyllda dokumentära festivalen i Norden. Förutom att bara vara en festival finns under Panoramat flera olika networkingmöjligheter och pitchsessioner. Här får några få utvalda filmskapare möjlighet att pitcha sina filmidéer till flera så kallade commissioning editors från hela världen men större delen var från Europa och Norden. Över två dagar sitter dessa CEs runt ett hästskoformat bord och lyssnar, ger kommentarer och bokar möten med de deltagande filmskaparna. Som medlem i FilmCloud fick jag möjlighet att åka ner och observera. 

Detta gav en liten insikt i hur industrin fungerar eftersom du på en plats kan höra om så många olika projekt som kommer tävla vid många av världens främsta festivaler senare. Flera IDFA vinnare och däribland An act of killing pitchades först här. Man fick höra vad de olika CE’s letar efter i framtiden. Här är de lärdomar jag tog med mig därifrån:

1. Tillgång/ingång till din/ditt karaktär/ämne.
Vid nästan varje pitch presenterade filmskaparen vilken unik ingång eller tillgång de hade till sin karaktär och ämne. Det var en genomgående trend att panelen efterfrågade det unika med ingången om det inte klart framgick av pitchen.  

Det var även av vikt att man säkrat möjligheten att över längre tid filma för att kunna göra en stark och karaktärsdriven historia. De flesta pitchar menade att de hade någon typ av unik eller exklusiv tillgång till sin historia eller karaktär som användes för att förklara hur viktig deras film var.

2. En karaktär och historia som berör.
Även med tillgång till en aktuell och bra historia behöver du en karaktär. Karaktärsdrivna dokumentärer fortsätter att vara den starkaste trenden inom den dokumentära filmen. En huvudregel är alltid att det ska vara någon du vill umgås med längre än fem minuter genom en skärm. Då räcker det inte enbart med stora och fascinerande karaktärer utan även någon som är tillgänglig för publiken. I Motlys pitch för The Waleed Ahmed Story, som handlar om en ökänd bedragare, uppkom frågan hur pålitlig karaktären skulle vara och vilken möjlighet det finns för tittaren att tycka om en karaktär som alltid ljuger och bedrar. De olika paneldeltagarna hade här olika tankar men vad som stod klart är hur viktigt det är för publiken att kunna tycka om karaktärer. Förutom att beskriva karaktärer bads man ofta även förklara och förtydliga konflikten för att försäkra forumet om att det inte skulle bli en tråkig stund under filmens gång.

3. Känn till vem du pitchar till.
Varje medlem vid bordet hade olika behov och drömprojekt. Det gick att dela in dem i grupper och detta sköttes väl av festivalen och pitchingens moderatorer. Paneldeltagarna prioriterar olika beroende på deras kulturella, sociala och geografiska perspektiv. Därför är det viktigt att på förväg tänka ut vilka olika ingångar ens pitch kan finna hos deltagarna och därefter forma sin pitch.

4. En röst till de som annars inte kan tala.
Filmer som gav en röst åt de som inte själva kunde göra sig hörda verkade genomgående vara populära. Flera projekt där så var fallet som till exempel som The Distant Barking of Dogs och Last Men in Aleppo fick mycket lovord och bokades därför på många mötet. 

5. En bra trailer säger mer än en bra pitch.
Inte så överraskande så är trailern ofta nyckeln till en lyckad pitch. Att göra en övertygande trailer är en konstform, annorlunda än att göra en bra dokumentär. Någon sa "En bra trailer är inte nödvändigtvis en bra dokumentär och vice versa”. Medan de flesta trailers var tekniskt bra, saknade en hel del flera av kännetecknen för vad filmen faktiskt kommer drivas av: en tydlig karaktärsskildring och ett utforskande av de olika lagren i handlingen. Sedan utmaningen att göra detta under två till tre minuter i en både visuellt spännande stil och underhållande form som får oss att vilja se mer och samtidigt speglar stilen i den färdiga dokumentären. 

Totalt sett var det bara en trailer som verkligen gjorde detta: My Heart Belongs to Daddy. Den var emotionellt stark, visade möjligheten till att ha tillräckligt med material och story för en hel dokumentär och var både spännande och visuellt stark. Det var dock flera dokumentärer som fick fina komplimanger om hur väl deras trailer skildrade ämnet.

Att visa din karaktär både i den intima tillgången man fått på ett visuellt iögonfallande sätt verkade vara det viktigaste och många trailers lyckades med detta. De trailers som inte lyckades överföra sin karaktär möttes ofta av stor osäkerhet ifrån forumet och kunde sällan ge tillräckliga svar på de frågor som uppstått gällande svagheter i trailern. I fallet med My Heart Belongs to Daddy  hade den en ganska svag muntlig presentation men där förde energin ifrån trailern ändå  pitchen långt.

6. Om formen är innovativ visa detta i din trailer.
I de få dokumentärer som inte var karaktärsdrivna blir trailern livsviktig och som ett proof of concept. Det finns fortfarande rum för essäer eller observationella dokumentärer bara att paneldeltagarna behöver mer bevis för att våga köpa sig in i något sånt istället för något säkrare och mer etablerat likt den karaktärersdrivna formen.

7. Din erfarenhet och ditt namn räknas.
I slutet är det stora summor pengar som ska delas ut och det finns många fler projekt än stöd. Din relation med de olika deltagarna i paneln genom de olika kanalerna, mötena och nätverksmöjligheterna är viktiga.

Likaså är ditt CV och vad du mer tar med dig till bordet viktigt. Här var Emil Trier ett tydligt exempel med en ganska svag trailer gjord från befintligt material ifrån långfilmer, en tråkig pitch men möttes ändå av stor entusiasm ifrån panelen delvis pga produktionsbolaget Motlys och Emils brors (Joachims) produktioner där. Även om det var en crime story med relativt stor massmedial uppmärksamhet fanns där ändå flera element som för mig talade emot den dokumentära idéen som pitchades. Den togs ändå emot med entusiasm  och det hjälptes nog av att Emil har ett av Nordens mest kända efternamn i filmkretsar.

Efter att ha sett de flesta av pitcharna, stod det klart att de flesta av kommissionärerna hellre säger ja till ett projekt än nej. Det första (och förmodligen svåraste) steget är att få projektet in i forumet. För att få din plats vid bordet, sätt ihop ett bra team med en stark meritlista och hitta din idé.

/Hampus

Medlemsbloggen

Vi är här, vi finns och vi håller på

av: Clara Noreen den 13 mar 2024
Clara Norén åkte på Tempo MeetUp och inspirerades redan på invigningen.   När jag tidigare år har...

Mycket kreativitet i filmsverige, och det känns fett att få vara en del av det

av: JosefineRapp den 18 dec 2023
Tåget rullade från Göteborg central tidigt på torsdagsmorgonen. Jag var såklart nervös men pepp att...

You only live once - I Uppsala släppte jag taget om gamla tankar kring film

av: Jacqueline_Andren den 16 nov 2023
Jag har varit med till Uppsalas talangdagar och där föll polletten ner (äntligen) i hur man blir en...

Efter min vecka i Odense känner jag mig full av energi och inspiration

av: Ellen Johansson den 19 okt 2023
Jag heter Ellen och jag var på Talent Camp 2023 i Odense.   Den 28e augusti tog jag tåget från...

Dagbok från Directors Village 2023

av: Fredrik Andersson den 2 okt 2023
Fredrik Andersson deltog i utvecklingsprogrammet Directors Village i Roermond i Nederländerna som...

Plötsligt känns långfilmsmanuset inte riktigt lika mycket som ett obestigligt berg!

av: Jimi Vall Peterson den 5 sep 2023
  Vilken ynnest det är att få spendera tid i kreativa rum och i kreativa människors sällskap. Den...