Oh Deer!

I tisdags kunde du under festivalen djupdyka i VR, virtual reality. För mig har VR alltid varit något som främst har kopplats till spelvärlden. Jag har tänkt att en historia ska berättas för dig, historien ska få fortlöpa utan att du som tittare kan göra något åt det. Du ska bara kunna luta dig tillbaka och låta filmen få göra jobbet. Men under det senaste året har filmvärlden även tagit sig an denna pryl som nu låter dig som tittare få påverka filmen och själv styra över vad du vill se i den värld filmskaparen byggt upp.

Och inte tänker väl jag vara någon bakåtsträvande tråkmåns som sitter och dammar framför tvn. En jäkla soffpotatis. Nej inte jag inte. Jag valde därför att spendera min eftermiddag på Auktionsverket Kulturarena med att lyssna på seminarium och testa Oh Deer, en 4 minuter lång VR-film (eller ja 360°-film) gjord av Peter Pontikis där du ser världen som om du vore ett rådjur. Detta är faktiskt den första virtual reality-filmen som Svenska Filminstitutet gett stöd till. En rolig grej som du absolut bör prova, om inte annat än för det tuffa rådjurshuvudet, en solklar like-raket på instagram tänker jag. 

I slutet av dagen känner jag mig faktiskt ganska intresserad av VR men fortfarande inte helt lyrisk. Jag pratade lite kort med en kvinna som peppad satt och väntade på att få dra på sig hjorthuvudet. Hon var däremot helt såld.
- Det är ju så häftigt! Nu vill jag också göra VR eller 360-filmer. Det vore så fräckt. Tänk att du ser filmen ute i skogen, känner kylan och mossan under fötterna.

Jag inser att det ligger något i det hon säger. Dessutom ser jag inte VR-tekniken som något som kommer att ersätta film på det sättet vi gör den nu, utan mer som en utveckling av berättarteknik.  

I övrigt rullar mitt festivalande på som det bör. Jag såg i måndags filmen Denial där Rachel Weisz totalt knockade mig med en fantastisk skådespelarinsats. Tanken var att jag skulle hinna se denna film som började kl 15 och sedan springa lite tidigare från filmen till Kafé Magasinet för att få känna lite på festival minglet. Men nej, jag satt som klistrad framför den 110 minuter långa filmen och kunde inte förmå mig själv att missa en minut. Jag fick därför springa till Tredje Långgatan för sedan att få smaka på en härlig öl med tillhörande mingel. 

Idag lägger festivalen lite extra fokus på Sápmi samt Gudar och människor - Tro och politik. Ni kan då passa på att fördjupa er i detta på en del olika seminarium som även dessa hålls på Auktionsverket Kulturarena. Självklart kan ni dessutom se en hel del filmer just idag med detta fokus. 

Allt gott.
/ Er festivalreporter Louise