Novellfilmer & massa snacka

Det finns något fantastiskt med ett novellfilmsformat. Vad kan man göra med ca. 30 minuter? Det är väldigt intressant tycker jag. Vilka historier är det som berättas i det formatet? Vilka historier kan berättas i det formatet?

Jag pratade lite med Andra Lasmanis som sitter som huvudkonsulent på SFI’s nyuppstartade Moving Sweden. Hon berättade att novellfilmen är till för de historier som kliver rätt in i handling. Man skall veta vad man vill berätta, man skall veta essensen i det man vill berätta. Detta format skall alltså möjliggöra ett effektivt och medvetet berättande. Är du trött på helikopteråkningar över städer? Eller massa karaktärsuppbyggnader innan historien kommer till sin huvudsakliga handling, då kan ju detta vara något för dig.

En sak som har slagit mig är att flera människor som jobbar med kortfilm är naivt ovetande om det här stödet. Konstigt, verkligen. För mig är det här det stöd ALLA borde vara insatta i och söka sig till om man planerar eller bara känner för att göra en film i ett aningen längre format. 

För er som vill läsa mer om detta tycker jag att ni skall klicka er in på SFI’s hemsida och läsa mer om de olika stöden man kan få och kriterierna för att söka:

http://www.sfi.se/varastod/Produktionsstod/Moving-Sweden/ 

Eller klicka er in på detta klipp där stödet diskuteras in i minsta detalj:

http://www.youtube.com/watch?v=EqOb87_O1Eg

Det är också filmer med stöd härifrån som kommer utgöra nästa års novellfilmer på Göteborgs Filmfestival. Och på tal om det. Jag var ju på Novellfilmsmaratonet i lördags. Sjukt kul. Det är den bästa visningen på festivalen enligt mig och jag tror det håller på i närmare 4 timmar med paus. Det bästa är att alla filmer visas för att sedan få en presentation med team och skådisar på scen direkt efteråt. Jag personligen tycker alltid att det är kul att höra upphovsmakarnas kommentar om arbetet, speciellt i mindre format. Hur många Q & A’s har man inte varit på med långfilmsregissörer som står och babblar. Många. Mycket roligare med mindre projekt. Tycker jag.

I år var det väldigt varierande historier som berättades och den allmänna kvalitén på filmerna var verkligen bra. Ibland tycker jag att det kan variera lite för mycket, men i år var det grym kvalité på allting. Jag blev faktiskt tillfrågad om jag ville sitta med i juryn för detta priset förra året, tyvärr (eller tyvärr och tyvärr) var jag i Sydafrika under den perioden så jag kunde tyvärr inte vara med. Väldigt tråkigt. Men, bara för att man inte får bestämma betyder det inte att man inte får tycka. Så.

Filmen som vann hette Vännerna av Beata Gårdeler. En historia om en gammal kvinnas död. Bildspråket var fantastiskt och genom en kvinnlig socialtjänstarbetare får vi följa rädslan för döden och den totala ensamheten. Gripande och stundtals brutalt jobbig.  Dessutom aningen självreflekterande på ett ångestladdat vis.

En annan film som också fångade mitt intresse var En levande själ av Henry Moore Selder. Visuellt sjukt ball och perfekt novellfilm. Filmen hanterade formatet precis precis så som jag tycker att man borde. Man vågade testa något nytt och berätta en längre lite udda historia.

Om vi lämnar det exklusiva novellfilmsmaratonet då. Det är ju inte där alla 30 minutersfilmer visas. Nope. I svenska bilder hittar vi ju också ett antal längre kortfilmer, och ett och annat guldkorn. Det gjorde jag igår också. Jag såg Svenska Bilder 10 på Haga där bland annat filmen Ligga Sked av Rasmus Lodenius visades. Filmen handlade kort och gott om Lisa som startat en blogg där hon erbjuder sig att ligga sked med människor runt om i stan, mot betalning. En till första anblick harmlös tjänst som sedan ifrågasätts och problematiseras genom andra människors syn på Lisas verksamhet. En film som gjorde mig glad. Både historien som berättades men även att den berättades i detta format. Ibland finns det ju historier som verkligen inte behöver mer än 30 minuter, då borde man hålla sig till det. Skit i sub-plots och helikopterbilder. Hitta essensen och fokusera på den.

Innan jag loggar ut för den här gången tänkte jag bara passa på att tipsa om kvällens event på Pustervik. Det ska rustas upp för ISLÄNDSK FEST. Det finns ju inga som festar som islänningar, så jag tror det kommer bli sjukt kul. Nu har man ju också (förhoppningsvis) lyckats återhämta sig från helgens helnätter så det är dags att filmfesta igen. Det kommer bjudas på tvspelsliknande rymdlåtar och dansanta syntslingor, hur awesome låter inte det?

Tja!/Linda