Framförhållning, that's it!

Inlagt av: Linda Molin 27 Apr 2026

Framförhållning, framförhållning, framförhållning. Vad är en vecka på filmfestival utan framförhållning? Det är säkert alldeles härligt impulsivt, positivt överraskande eller alldeles alldeles … frustrerande hemskt, ibland.

Det började igår på Korfilmsseminariet med SFI på Pustervik. Alla bra konsulenter från (typ) Sveriges alla regioner stod där, med öppna armar – delade ut pennor, skakade hand och informerade om gränsöverskridande samarbeten. Tack, mig själv för att jag visste om det. Men när det var slut stod både jag och Martin Hammar och muttrade för oss själva att detta var ju verkligen något man borde tipsat om innan. Typ i den här bloggen. Om man ja, haft lite mer framförhållning.

Sen fortsatte dagen i samma tecken. Jag kollade inte upp mina tider, som man måste göra, och stod där kl. 18 utan att ha ätit något annat än en liten torr skinksmörgås till frukost. Det var antingen en spontan 5:2 diet för en dag (dvs svält), eller The Quiet Roar – en film både jag och mitt filmsällskap sett fram emot väldigt mycket. Men. Ja. Matbehovet tog över, så istället för en alldeles, alldeles underbar filmvisning på Draken, blev det en torr glutenfri burgare på Burgerking. Satan.

Det tar inte slut där. Efter detta var tanken att fördriva en halvtimme eller så, innan vi enligt planerna skulle ta oss upp på Riverton och fira tillsammans med alla Startsladden filmare. Vi använde den (i alla andra fall än detta) användbara GIFF-appen, och hittade en visning av Kortfilmsfavoriter på Hagabion. Det fanns ingen beskrivning, men två snygga bilder och en visningstid på 27 minuter. Nära och bra. Perfekt. Nja.

Vi som sett framför oss ett härligt kortfilmsmedley med 5-minutersfilmer blev fast i lokalen i över 1.5 timmar. Det visades två filmer varav en av dem, Repertoar av Tova Mozard, var 27 minuter. Det som händer är att en man gräver en grop och pratar om sitt liv. Det där härliga kortfilmsmedleyt kunde vi ju glömma…

Så ja. Jag hade en jättefin dag igår. Mycket kul visningar. Bland annat den fullständigt utsålda Startsladdenvisnigen där vi fick se enormt bra filmer som Pussy Have The Power av Lovisa Sirén och Hot Chicks av Ninja Thyberg. Alla filmer i år höll en bra klass och det var en sådan överväldigande känsla att få sitta och ta del av en kortfilmsvisning på ett fullsatt Draken. Det är både viktigt och beundransvärt hur intresset för kortfilm har växt sig såhär stort.

I alla fall. För att lära av min egen läxa igår. Här är två visningar jag haft framförhållning inför sedan katalogen släpptes.

STORA TEATERN torsdag 30/1 – Ettor Nollor

En ny dramaserie för SVT baserad på verkliga händelser som porträtterar staden Göteborg. Johan Renck är hemma i Sverige efter ett tag utomlands och Jonathan Andersson är tillbaka efter en grym insatts som Jonny i Känn ingen Sorg. Det är Göteborg. No more need to be said.

(Ps. Seminarie med skådisar och regissör på Pustervik dagen efter kl. 16)

 

ROY fredag 31/1 – Remake

 

Min pojkvän är ju Mr. Director himself (Andreas Öhman) och är en av mina absoluta festivalförväntningar. Efter att själv ha följt projektet sedan 2 år tillbaka skall det bli sjukt spännande att äntligen få se ett färdigt slutresultat.
Det handlar om Lisa (Lisa Henni) som är beroende av att filma allting i sitt liv, allt. På en resa till New York med sin pojkvän (Martin Wallström) driver Lisas mani relationen in i en kris. Det är nytände, genuint och med imponerande dramaturgi. Triangeldrama i världsklass. Vad innebär det för oss att ha full tillgång till våra minnen, alltid?

Nästa gång vi hörs skall jag skriva lite om Novellfilmsvisningen och om det fantastiska seminariet Hur Nära Kan Du Komma? Om Självbilder, Livslögner och Autencitet med Sara Broos och Petra Revenue. 

Så. Vill du vara festivalens lyckliga Askungen som tillslut får dansa med prinsen på sin bal, eller vill du att en ful klänning skall sätta stopp för dig? Jag tror du vill vara Askungen i glasskor på GIFF 2014 faktiskt. Gör då som jag. Ha framförhållning där ute i vimlet.

God natt.

Ps. Ska du gå i festskor och vara lite salongs så tänk på alla vägarbeten på vägen till Riverton. Stor risk för onödiga olyckor måste jag belysa om. Hål i marken osv. Ds.

 

 

Medlemsbloggen

Wonderful reminders that filmmakers’ fingerprints can make incredible work

av: Gäst den
Had a beautiful week at the Tempo Documentary Festival Talent Lab where, despite my being the only...

Tempo får mig att känna att jag är en del av något större.

av: Alma Campo den
Nu sitter jag på tåget och tänker på den händelserika, intensiva och fantastiskt roliga vecka som...

Kanske man är regissör ändå?

av: Gäst den
Det tar emot att kalla sig regissör. Jag gör inte det, om någon frågar jobbar jag på...

Stockholmarna har rätt om Gotland

av: Alva Östlund den
Det är den sista dagen. Vi sitter i en ring bland raukarna på Fårö och ska utvärdera veckan. Jag...

Talangdagarna ett långkok

av: AyaSakurai den
När vi kom fram till Fårö var det grått och mulet, men stämningen var bubblig och förväntansfull...

Efter låga dagar och korta nätter, motorstopp på safari

av: Natanael Westerberg Andersson den
Det finns för mycket att berätta om för att få plats med allt här, så ni får dagen då allt gick fel...