Första filmen avklarad

Festivalen har börjat, i den absolut kallaste månaden i världen (vilket är något begränsande då soffan och teven är mina favoritvänner denna månad, men jag kämpar på!).

Första dagen började dock i strålande solsken som nästan smälte iskylaångestblocket i bröstet och jag lyckades tack vare det ta mig till BÅDE Hotel Riverton för att få ut min festivalpåse OCH Bio Capitol för att se min (och även festivalens) första film; Nånting måste gå sönder. En film av Ester Martin Bergsmark som innehåller mycket: skäms, män som känner sig lurade, kärleksångest, jävligt snygga skådespelare, snatteriknep, en härlig Shima Niaravani (jag efterlyser fler såna karaktärer i film!) och repliker som "Vi hör ihop" och "Men skaffa en jävla fitta då!".

Den största behållningen av filmen för mig är att den vågar vara både konventionell och experimentell på samma gång. Med en enkel/svår kärlekshistoria som grund kryddas filmen med mer konstnärliga scener där musiken (hurra för den!!) spelar stor roll. Jag tycker också om att vissa scener inte får någon förklaring eller uppföljning, det känns liksom lite friare och öppnare då, som att filmen andas.

Jag är glad att jag har sett den här filmen. Och jag är glad att den invigde festivalen. Och så är jag glad att jag såg den första filmen på festivalen! Som att jag ligger i framkant, så att säga. Utmaningen nu blir att hålla samma tempo resten av festivalen och inte låta iskylablocket ta över.

See you later och så vidare!
/Er Parvin direkt från GIFF