Den glittriga veckan toppades av med en härlig matförgiftning

Tempo meet-up startade starkt med fina möten med andra
dokumentärfilmare och en rolig invigningskväll. Har kanske aldrig
varit så kissnödig i hela mitt liv som under öppningsceremonin +
invigningsfilmen. Det fanns ett sannolikt scenario av att behöva gå
nerkissad igenom en lokal med sveriges filmbransh-topp, men
alternativet att missa en enda stund av filmen för att springa till
toaletten kändes värre.

Meet-up gänget bestod av filmare från hela landet, med blandade
dokumentära uttryck och i olika faser av sina projekt. Vi snackade
process, lyssnade på semniarier, speed-dejtade filmkonsulenter. Det
minglades runt bland branschfolk på kvällarna med ett glas bubbel i
handen och allt kändes lite glittrigt. Det var extra tacksamt för mig
som är i förproduktion av ett eget projekt att få chans att presentera
sig för de nyckelpersoner som man snart ska skicka in en officiell
ansökan om produktionsstöd till. Men ibland blev man också lite trött
på sig själv och idén kring att prestera socialt för att “få lov” att
göra film.

Den sidan av film finns ju och det kändes samtidigt som att Tempo
också var en plats som bjöd in till att ifrågasätta och utmana dessa
idéer, både på publika seminarium eller i de individuella mötena med
andra filmskapare.

En favorit under veckan var de två masterclass-programpunkterna vi
fick med Axel Danielson & Maximilien van Aertryck och Mia Engberg. Att
sitta i en mindre grupp och bara prata, få deras tankar, input, råd,
och reflektioner kändes värdefullt och som en jordnära kontrast till
den ibland lite förhöjda mingliga stämningen.

Den glittriga veckan toppades av med en härlig matförgiftning som
verkligen såg till att ta en tillbaka ner på jorden innan man skulle
åka hem igen. Men allt som allt var det väldigt fint att man som del
av Tempo Meet-Up under ett par dagar fick känna sig lite ompysslad och
given chansen att lära känna andra spännande dokumentärfilmare.

/Olivia