”Att pitcha är en perfekt start för ett nytt projekt”

Jag vet inte var jag hört det, vem som sagt det eller om det ens sagts av någon som faktiskt gjort det. Kanske är det bara en etablerad sägning som slentrianmässigt vandrar vidare, främst som en uppmuntran att söka eller ett försök att lindra nervositet efter en antagning. Det var i alla fall den meningen jag hörde i mitt huvud när jag såg annonsen om Uppsala Kortfilmfestivals pitchtävling. En idé som tagit upp delar av min tankekraft under våren lyftes fram från bakhuvudet och blev en tre sidor lång ansökan. När urvalsbeskedet landade i mejlkorgen en knapp månad senare stod det klart att ”sägningen” nu skulle stå inför ett skarpt test. 

Följande veckor innehöll både upprymdhet över att projektet hade något i urvalsgruppens ögon och nervositet över att jag nu behövde utveckla ansökan till en sju minuter lång presentation inför publik. Lyckligtvis anordnade festivalen en ”pitchträning” tre dagar innan det var dags, där jag och övriga fem deltagare möttes på Zoom tillsammans med moderatorn Henrik Harrysson. Genom skärmarna gjorde vi våra presentationer och fick feedback från både Henrik och gruppen. Jag kan nog inte tänka mig en bättre förberedelse. Dels gav det en chansen att bli av med sin ”första gången”-nervositet, dels tog det bort all form av ohälsosam konkurrens. Istället för att anlända till pitchlokalen med en undran om vilka mer som skulle pitcha och hur deras projekt var, hade jag nu en känsla av att vi samarbetat med varandra och att det skulle bli roligt att se hur alla jobbat vidare. Dessutom är Henrik Harrysson förmodligen den goaste och varmaste människan som arbetar med film, så bara påminnelsen om att han som skulle sätta tonen för pitchtillfället hade räckt bra för att göra tågresan mot Uppsala mindre ångestladdad. 

Själva crescendot, dessa sju minuter, är kanske det mest ointressanta att försöka beskriva. Träningen och förberedelserna hade gjort sitt. Pitchen gick bra. Ingen vinst, men bra frågor från juryn att ta med till den fortsatta utvecklingen och fin respons från publiken. Och framför allt en grupp nya bekantskaper som jag ser fram emot att träffa igen, förhoppningsvis med ett gäng färdiga filmer. Jag fick ju också en helg på en otroligt trevlig festival. Så välkomnande, öppen och mysig. 

Vad blev då resultatet av det skarpa testet? Är pitch en perfekt start för ett nytt projekt? 

Sedan jag såg den där annonsen och skrev mina tre sidor till ansökan har idén växt vidare med en projektbeskrivning, en tidsplan, ett par ansökningar och 14 sidor manus. Dessutom har jag stått inför ett fullsatt rum av människor som nu vet att jag existerar och lite om vad som existerar i mitt huvud. Jag vet fortfarande inte om den där meningen är en etablerad sanning eller en slentrianmässig sägning, men oavsett vad så stämmer den nog. Åtminstone på något sätt.

/Adam Starsmark