Prestationsångest, kaffebio och biljardavbrott.

Nu känner man verkligen i kroppen att man gjort åtta intensiva dagar. Herregud. Jag har personligen lider ju av prestationsångest pga alla valmöjligheter. Har man ackreditering får man ju gå på typ… allt. Ångest. Beslutsångest.

Det kanske bara är jag, men så fort man inte gör något filmrelaterat under GIFF känner jag mig dålig. Det är ju bara en gång om året, så man borde ju bara hålla ut. Utnyttja det faktum att allt som händer just nu, händer faktiskt här. At this moment. Ni vet, se sjukt mycket film och lyssna på alla människor som öppnar munnen. Gillar man film är det ju ett kreativt mecka runt Järntorget dessa dagar.

Men ibland måste man bara koppla bort och spela lite biljard eller något. Ångesten till trots.

Igår var nog den mest intensiva dagen hittills. Det började med frukostbio, eller morgonkaffebio för vår del. Första gången jag gjort det i mitt liv, och det var verkligen grymt. Vi såg Faro och drack varsin stor stark latte. Så himla mysigt osv. Verkligen. Ska man gå på morgonkaffebio borde man välja en ganska långsam, stilla film. En mjukstart på dagen och ingen risk och somna, hur sövande filmen än är. Tips från coachen.

Sedan såg vi två långfilmer till. Båda på draken. Det är lite synd tycker jag, med kylan som är. Den gör i alla fall mig ganska lat, så det är bekvämt att se filmerna som visas där. Dessutom har jag någon undermedveten övertygelse om att det bara visas bra film på Draken, eller festivalens guldkorn. Men det är absolut fel tanke. Så är det ju förstås inte. Våga trotsa kylan. Våga något annat än Draken Linda.

Sen, gjorde vi något banbrytande. Verkligen. Vi åkte över till Lindholmen och gick till festivalbaren på Radisson. I samarbete med filmfestivalen serverar dem lite drinkar där, så för att få lite avskild kvalitetstid begav vi oss till andra sidan älven för fyra drinkar. Sen spårade det ut.

Film i Väst hade mingel på sitt kontor på Östra Hamngatan, så dit begav vi oss sen. Jag var såklart (som alltid) yngst på stället, men med lite Gin och Tonic i blodet kände jag mig absolut lika viktig som alla andra. Det är under dessa lite hemliga mingeltillställningar det övre filmskiktet klappar varandra på ryggen och allt sånt. Men det är ju så det funkar…

Vi missade tyvärr visningen av Ettor och Nollor (trots brutal framförhållning) men man måste ju prioritera. Dock hade Göta Film lite efterfest för visningen så efter Gin och Tonic medleyt på Film i Väst promenerade vi till Göta Film för fortsatt mingel mingel. Jag träffade min kära vän Jonathan Andersson (Känn ingen Sorg) där, som spelar en av huvudrollerna i serien. Han var nöjd. Lite ängslig, men nöjd. Man är ju alltid ängslig tror jag, alla som skall visa upp något kreativt är väl det. Det är väl förbannelsen med allt sånt. Hoppas verkligen det kommer gå bra för serien, det handlar ju om my home town. Hoppas de visar upp lite dirty sidor av stan. Det har jag längtat efter länge. 

Ja. Det var igår det. Idag tog jag sovmorgon och ett långt bad. En intensiv helg kvar. Sen är det slut. Blandade känslor. På söndag ska jag köpa gymkort eller något. Köra massa yoga nonstop och processa alla intryck. För nästa år ska jag ha med en egen film på festivalen. Det har jag bestämt. Vi skriver i vår. Vi filmar i sommar. Vi kör postproduktion i höst. Sen kör vi GIFF 2015. Wow.