Perlas dagbok från Director’s Village i Maastricht

Perla Heiefort var i Maastricht på Director's Village.

Utvecklingsprogrammet Director's Village arrangerades av CineSud som är en partner i Screen Talent Europe nätverket. I december gick det att söka plats på programmet här på FilmClouds sida och filmaren Perla Heiefort blev utvald att ta FilmClouds plats i programmet. Detta är hennes dagbok från programmet.

Dag 0 

Jag har lyxen att komma till Maastricht en dag innan själva talangdagarna börjar, och passar på att strosa runt i den mycket trevliga staden. Jag besöker bland annat en otrolig bokhandel som är inbyggd i en medeltida kyrka. När jag går och lägger mig är det med stor förväntan inför morgondagen.

Dag 1 

En trevlig promenad längs med motorvägen leder mig från utkanten av stan där hotellet ligger, till den (för mig) mystiska plats som kallas ”The social hub” inne i stan, där vi ska spendera kommande vecka. Jag imponerar på mig själv genom att för en gångs skull vara i mycket god tid, och hinner prata länge och väl med den enda andra deltagaren som också är på plats. Snart inser vi dock att vi är på fel ställe, första dagen ska vi vara på biografen Lumiere, så vi skyndar över till byggnaden mittemot och hinner dit precis i tid. Där träffar vi de andra deltagarna och får lunch och en genomgång av veckan av Marie, som är en av arrangörerna. Vi gör några skådespelarövningar i ring, som jag tror är till för att vi ska slappna av, men i ärlighetens namn gör det mig mest spänd. Det positiva är att jag verkligen kan slappna av när det väl är över ;)

Sedan bjuds vi på stadsvandring av en lokal guide, innan vi återvänder till Lumiere, där vi får en liten biosalong för oss själva, vi ska nämligen se varandras tidigare kortfilmer. Det är mysigt och ett bra sätt att snabbt lära känna varandra som filmskapare, bekvämt tillbakalutade i det så kallade biomörkret.

Dagen avslutas med en nätverksmiddag med deltagarna och arrangörerna. Jag frågar den irländska deltagaren om hon sett Kneekap, och hon blir nästan kränkt av frågan ”Of course I’ve seen it! I love it!” Men jag räddar snabbt mitt anseende genom att flexa den enda fras jag kan på irländsk gaeliska (póg mó thóin). Detta blir början på ett (relativt fruktlöst) kulturutbyte där hon försöker lära mig andra irländska fraser, och jag och den andra svensken försöker lära kelterna svenska snapsvisor. Det är en väldigt fin grupp man snabbt känner sig hemma med, och det är intressant att höra om allas erfarenheter från sina respektive länder. Från Sverige är vi två (den andra svensken är från Film Stockholm) och sedan är det en deltagare vardera från Skottland, Irland, Norge, Danmark, Tyskland och Nederländerna.

Dag 2

Andra dagen får vi träffa våra coacher, Janneke van Heesch och Martin Strange-Hansen. Man märker snabbt hur skarpa de är, men också måna om att skapa trygghet och ett tillåtande klimat. Båda coacher kan allas projekt utan och innan och jag blir imponerad över deras stora engagemang.  Vi delas in i två grupper där min grupp börjar med Martin och den andra med Janneke.

Workshopen med Martin är verkligen spännande. Varje deltagare får 35 min till sitt projekt, medan de andra agerar ”vittnen”. Först berättar man om sitt projekt, handlingen och ens tankar bakom. Sedan får vittnena återberätta handlingen och svara på frågor som Martin ställer. Vittnena ska inte värdera något eller komma med förslag, utan bara reflektera. Det är lärorikt att bli speglad på det sättet, och skönt när spegelbilden också stämmer överens med det man vill förmedla. Att själv agera vittne är också mycket bra analys-träning. Kan tipsa om att göra denna övning själv med sina skrivande-regissörs-kompisar om man har några! Martin kommer också med idéer om justeringar man kan göra i de olika projekten, och kommer med intressanta observationer om t.ex. vilka ord man ofta använder när man beskriver sitt projekt.

Efter lunch går min grupp över till Janneke, där vi fokuserar på struktur och manusnedbrytning. Janneke är en person som lyser. Hennes ögon strålar och när hon pratar lutar vi oss alla närmare för att inte missa ett enda värdefullt ord. Mina anteckningar blir oläsliga av hur snabbt jag försöker klottra ner alla visdomsord och insikter jag får kastade på mig, från både henne och Marin. Att någon har gjort en gedigen nedbrytning av ens manus, är som att få en fantastisk present. Janneke är tydlig med att hon bara utgår från det som faktiskt står i manus, hon har inte tagit hänsyn till våra projektbeskrivningar, och det gör mig glad att hennes analys stämmer med min vision. 

Dag 3

Tredje dagen börjar min grupp med Janneke, där vi återigen jobbar med struktur och dramaturgi, men nu har vi zoomat in på den scen vi har valt ut från manuset. Jag har valt den scen jag har kämpat mest med i manuset och det är ännu en present att få en scennedbrytning av Janneke. Jag får syn på bra vändpunkter som redan finns och hittar också ett ställe i manuset som jag behöver jobba mer med. Jag får bra regi-verktyg att använda nästkommande dag då vi ska spela upp scenen med skådespelare och känner mig peppad, både på att göra scenen imorgon, och så småningom hemma i Sverige.

Efter lunch byter vi till att jobba med Martin där vi ska fokusera på blocking i samma scen. Jag har sett fram emot att jobba med blockningen, i min senaste kortfilm var karaktärerna stillasittande mittemot varandra genom majoriteten av filmen, och i projektet jag har med mig till Director’s Village är det mycket rörelse. Men när det blir min tur att spela upp scenen med hjälp av två av de andra deltagarna som temporära skådespelare, går det inte så bra som jag vill. Hur mycket jag än försöker fokusera på processen istället för resultatet, känner jag att det är något som inte stämmer, och jag blir orolig för hur det ska gå imorgon med skådespelarna. Jag har skrivit om scenen för workshopen, vi har bara tillgång till två skådespelare, och i mitt manus är det alltid fler karaktärer i scenerna. Senare inser jag att det är därför scenen haltar. Däremot lär jag mig mycket av att observera de andra deltagarnas blockning och att själv ”skådespela” (observera citationstecken) i deras scener. Som regissör har jag ofta tänkt att det skulle vara bra att själv sätta sig i skådespelarens skor, och detta får jag bekräftat. För att citera Janneke som citerar Judith Weston: ”Talk 80% less!”

Dag 4 

Talangprogrammet i sig har också en tydlig struktur, och nu har vi kommit till själva klimaxet - att jobba med skådespelare! Alla får 75 minuter totalt till sin scen, från att man träffar sina skådespelare (för första gången!) till att man avslutar. När de andra deltagarna jobbar med sina scener får vi andra vara assistenter, vilket i de flesta fall bara innebär att observera, och ibland filma av scenerna.

Trots att jag blev lite nedslagen av gårdagens blockning är jag taggad, och när det blir min tur släpper mina sista tvivel, nu är jag i mitt rätta element. Det flyter på bra, skådespelarna är lyhörda, och jag jobbar mer medvetet med de ”regiverktyg” som annars kommer mer intuitivt. Jag använder två av mina ”assistenter” till att agera statister i scenen, och det förändrar hela dynamiken i scenen. Nu funkar scenen verkligen, och jag hittar en nyckel till en av karaktärernas motivation. Lyckans dag! Jag längtar efter att skriva in ändringen i manuset, och jobba vidare tillsammans med de svenska skådespelarna. Efter min session kommer en av de andra deltagarna som var statist i scenen fram till mig och säger att han blev inspirerad av att se mig jobba. Jesus! Det värmer otroligt när det kommer från en så begåvad regissör. När jag senare är assistent till en annan deltagare, blir jag så rörd av hennes scen att jag får tårar i ögonen, och jag känner mig så lyckligt lottad att få vara en del av det här sammanhanget.

Dag 5

Om man ska fortsätta på det dramaturgiska spåret är sista dagen nedtrappningen, vi rundar av. Vi får gott om tid till reflektion i början av dagen, och efter lunch får vi presentera för varandra vad vi lärt oss om våra projekt och den ”research fråga” vi jobbat med i våra scener. Som avslutning blir vi alla tilldelade en person i gruppen, vi ska fundera över vad hos denna person vi inspireras av som regissör, vad vi har lärt oss av, eller sett hos denna person. Vi går laget runt i vad vissa skulle kalla en circle jerk, men det är väldigt fint, och inte ett öga torrt! På kvällen blir det en sista sentimental middag tillsammans, och svenska snapsvisor inpå småtimmarna.

Jag är otroligt tacksam för att ha varit med om detta, och tackar FilmCloud för möjligheten! Kan varmt rekommendera andra att söka :)

Ciao!
Perla Heiefort